Fem veckor in, mittpunkten av den här resan – och vilken resa det är 🎨 🤯
Perfekt läge att stanna upp en stund, andas och reflektera över vad som händer.
Igår släpptes avsnitt 5/10 av ”Rita Äventyret” på SVT Play. Det betyder att vi nu har gått igenom fem hela produktionsveckor av ett slags filmiskt improvisationsprojekt, där barnens teckningar är våra manusidéer. Hittills har fler än 8 200 teckningar skickats in till programmet.
Processen har minst sagt varit intensiv. Från början planerade vi att vara mer förberedda, att skapa större delar av avsnitten i förväg och sedan hitta sätt att väva in teckningarna i redan existerande material. Tanken på att stå där helt tomhänt, utan en enda genererad bild, fem dagar innan publicering på SVT Play, var en aning skrämmande.
Klipp till: Inget av den förberedelsen hände.
In på scen: Improvisation.
Varje vecka börjar vi med att gå igenom de hundratals eller tusentals teckningar som skickats in via Duo appen, inte bara för visuella idéer, utan också för funktioner och berättelseförslag (ibland skriver barnen kommentarer om vad deras teckning kan göra). Därifrån blandar vi seriens övergripande ark med det barnen har gett oss för just det avsnittet. Efter det har vi en idé om hur avsnittet ska se ut.
Sedan kör vi 3–4 dagar från första genererade bild till färdigklippt avsnitt, plus en dag för slutmix, ljud, färg och övrig puts. Någonstans i den processen hittar vi också på dialogen, gör röstskådespel och ibland motion capture när karaktärernas ansikten går att fånga… Vadå, har du aldrig sett en talande pizza förut?
Processen är snabb. Alldeles för snabb för att fastna i perfektion. Och i de där panikögonblicken när man inte vet om allt kommer gå ihop, måste man lita på processen, leka med improvisationen och fortsätta samarbeta, med AI-verktygen, med varandra och med de vilda idéerna från barnen.
Självklart värdesätter vi som skapare också ett långsammare tempo, där man verkligen kan lägga tid på detaljerna och förfina arbetet tills det matchar bilden man har i sitt inre. Men det finns något magiskt i det här tempot också. Dalai Lama sa en gång: ”Approach love and cooking with reckless abandon.” Det här är en process av att ständigt släppa taget.
I slutändan är det ett kreativt experiment, för oss, för SVT, för svensk media. Och vi är väldigt tacksamma till Calle Gisselsson, vars blandning av lekfullhet och professionalism gör den här vilda resan möjlig.
Nyfiken på vad du tycker. På vilka andra sätt ser du att AI kan öppna upp berättande där publiken får vara med och forma narrativet?
Om du vill kan du se serien här
