För ett och ett halvt år sedan släppte vi vår första AI-genererade kortfilm. Sex månader senare skapade vi en 13 minuter lång film och var bland de första i världen att göra det i den skalan. Sedan dess har våra AI-produktioner visats på filmfestivaler över flera kontinenter. Nu, när vi producerar vår andra serie för SVT, ser vi tydliga tecken på vart vi är på väg: mot en demokratisering av filmmediet.
Motstånd är ingenting nytt
The Awarehouse Studio består av fyra vänner med decennier av gemensam erfarenhet inom traditionell filmproduktion. Vi drivs inte av tekniken i sig, utan av viljan att berätta historier. Vi började med AI för att vi såg en möjlighet. Tekniken var osäker och gränserna för vad som var möjligt var otydliga. Vi såg en väg där vi äntligen kunde berätta våra egna historier fullt ut, utan att behöva kompromissa på grund av bristande resurser.
Varje gång en banbrytande utveckling förändrar hantverket uppstår samma motstånd. När ljudfilmen kom trodde många filmskapare och kritiker att stumfilmen var ett rent visuellt språk och fruktade att filmen som konstform skulle dö. När den digitala filmen intog scenen sa man att den såg billig, klinisk och platt ut jämfört med 35mm-filmens kornighet och mjukhet.
Genom decennier av teknisk utveckling är dock den främsta konstanten en konstnärs förmåga att beröra oss genom berättande. Motståndet mjuknar ofta när vi skiftar fokus till de möjligheter som ligger framför oss.
Det omöjliga blir möjligt
Ett tydligt exempel på dessa möjligheter är vår produktion Rita Äventyret för SVT. Det är en interaktiv serie där barn skickar in teckningar via en app, som sedan får liv i serien veckan därpå. Med traditionell animation hade den typen av snabb vändning varit en logistisk mardröm, om inte helt omöjlig. Med ett nytt sätt att arbeta kunde vi låta barnen se sina egna karaktärer vakna till liv och röra på sig bara dagar efter att de ritat dem.
Även när man tittar på serien kan man se ett språng i den tekniska utvecklingen mellan avsnitt 1 och 10. Den skapades vecka för vecka i realtid, vilket också visar den hastighet som mediet utvecklas i just nu.
Hantverket försvinner inte. Det förändras.
Låt oss vara tydliga med vad “AI-genererat” betyder för oss. Det är en teknisk term för verktygen vi använder. Vi använder dem som en pensel för att skapa det vi tidigare saknade resurser för att förverkliga. Men handen som håller i penseln är till 100 % mänsklig.
Bakom varje scen står ett team av högst levande regissörer, klippare och ljuddesigners. Det är vi som väljer, väljer bort, polerar och bygger dramaturgin. Processen är som en tennismatch. Du servar en vision. AI:n returnerar ett utkast. Du bedömer det, justerar, regisserar och servar igen. Det krävs fortfarande en mänsklig hand och en känsla för timing för att förvandla det till film snarare än bara brus.
Att arbeta med AI är inte en automatisk väg till en bra historia eller en bra film. Det kräver skicklighet, smak och känsla. När tekniken gör det enklare att framställa en bild blir ditt öga för komposition, ljus och berättande ännu viktigare. Skillnaden är att du inte längre behöver en miljon dollar för att testa om din idé håller.
Tidiga steg ser alltid råa ut
Utvecklingen rör sig i raketfart. De komplexa hinder vi brottades med för ett år sedan har redan ersatts av smidigare lösningar. Vi ser en tydlig trend: din förmåga att hantera mjukvara eller skriva kod kommer att bli allt mindre relevant. Däremot kommer din förståelse för filmmediet att bli avgörande.
Vi rör oss mot en framtid där du kan styra hela produktioner med naturligt språk. När vem som helst kan skapa en bild är det bara de med en stark vision som kan skapa en berättelse.
Och ja, det betyder att mycket kommer att se ojämnt ut i början. Det gör alla nya uttrycksformer. De första fotografierna såg platta ut jämfört med målningar. Tidig film kändes grov jämfört med teaterscener. Men mediet hittar sitt språk. Hantverket mognar. Det vi ser nu är inte slutprodukten; det är startpunkten. AI kommer aldrig att vara så dålig som den är idag.
En inbjudan
Vi tror att historieberättare har mest att vinna på den här utvecklingen. Vi såg potentialen tidigt och hoppade på tåget, men det här är bara början. Något stort håller på att hända med filmmediet.
I slutändan är frågan inte längre vad tekniken kan hantera. Frågan är: Vad drömmer du om att berätta?
